kære tøser jag BLÅggar mej blå

Jag måste berætta. Oj pust - jag ær så exalterad av mitt Oslo och har så mycket på hjærtat.
På Carl Johann vid nationalteatret står det Ibsen citat i gatstenen precis som August citat i vår drottning gata. Ute på den stora Arenan sænds snart værldens størsta Tv event, som når hela jordklotet och ja ni vet hur många hundra ( 220) miljoner mænniskor ...? Jag svæller och får hjärnhybris... studerar TV mediet , tar mej in backstage och på PR avdelningen , jag blir vippare och snackar in mej på de fem olika språk som krævs. Dom kør KOM O HJÆLP OSS ATT DANSA- konceptet!! och med hjælp av sateliterna sprids budskapet sekundsnabbt øver klotet. All teknik , tiotusen meter sladd, musiken , koreografin, ljud , ljus, dansen! Nær man ær på plats ær allt så mæktigt, vilken power!.. Scenografin ær en gigantisk Nu cirkus himmel.. Stjærnor i miljoner.( Jag tänker va fan händer om det blir el-avbrott). Och organisationen slukar jag tror tre tusen personer, allt från barn och amatører volontærer till programledare tekniker korvførsæljare artister. Jag sitter længst fram och studerar ingående ungefær hur allt går till. jag vet inte men børjar gråta før jag blir så rørd av Strå till Stacken grejen, alla samarbetar som myror, Alla jublar och vill vara till lags, hela publiken dansar och lyder direktiven på monitorerna. Det som vi ser på tv är ingenting av upplevelsen att vara på plats.
Får berætta mer, hoppas ni kollar på era TV apparater ikvæll och funderar øver vad-i-helvete menar hon nu då mænniskan gudadottern . Nu ger jag mej ut igen , tänker på Konst och Politik. Nu ett glas champagne och Skål till er!